Hoggen på bloggen!

Det börjar med att man sitter ensam vid sitt lilla hörn på jobbet, är lite extra trött och orkar inte riktigt prata med kollegorna. Detta utvecklas nu när man ska börja skriva upp lunchschemat, jag tittar bort mot listan, och ja, där står allas namn fint uppradade utom mitt, tydligen är inte jag tillräkligt viktig för att få ta en lunchrast.
Snart är man väl lika betydelsefull som en fis i rymden. Jag längtar. Tack Stefan för att du kom ihåg mig.