Känslomässiga jag
Dom som känner mig är säkert mycket väl medvetna om att jag är en väldigt känslosam person, när jag är glad sprudlar jag av lycka, när jag är sprallig är jag nästan sjukligt jobbig att vara med om man inte hinner ikapp min energi, och om jag är arg/sur håller man sig långt ifrån mig.
Men idag är första dagen jag verkligen kommit fram till hur jobbigt det är att vara långsint.
För en tid sedan började jag nämligen vara sur och arg över en grej, men sen blev jag tvungen till att komma över det för jag och X kom nämligen fram till att detta skulle vara bättre för mig i längden men det har gjort att min långsinthet har utvecklat den här grejen till en helt annan ilska som jag nu inte kan släppa pågrund av att jag är så jävla långsint.
Vilket jag kom på idag är typ extremt jobbigt eftersom den här grejen jag är sur på kommer aldrig göra det jag tycker den ska göra, grejen är way too proud för det...
Så nu får jag gå med min långsinthet i resten av mitt liv eller bara sätta stopp för denna känslovåg som lever sitt egna liv i mitt sinne.
Vilket som, det såååå sjukt jobbigt iallafall.
Men idag är första dagen jag verkligen kommit fram till hur jobbigt det är att vara långsint.
För en tid sedan började jag nämligen vara sur och arg över en grej, men sen blev jag tvungen till att komma över det för jag och X kom nämligen fram till att detta skulle vara bättre för mig i längden men det har gjort att min långsinthet har utvecklat den här grejen till en helt annan ilska som jag nu inte kan släppa pågrund av att jag är så jävla långsint.
Vilket jag kom på idag är typ extremt jobbigt eftersom den här grejen jag är sur på kommer aldrig göra det jag tycker den ska göra, grejen är way too proud för det...
Så nu får jag gå med min långsinthet i resten av mitt liv eller bara sätta stopp för denna känslovåg som lever sitt egna liv i mitt sinne.
Vilket som, det såååå sjukt jobbigt iallafall.
